Det var en gång tre barn. En som föddes år 1985, en som föddes år 1987 och en som föddes 1988. Dom tre barnen var syskon och stod varandra väldigt nära. Dom lekte ofta med varandra. Dom bodde grannar med massa barn och dom alla lekte ihop näst intill varje dag. Ofta blev det dunken (en liknande lek av kurragömma) och 'tjuv och polis'. Ingen kunde ana att ett av dessa barn skulle ryckas ifrån dom, att alla lekar skulle förbli ett fint och vackert minne av den underbaraste person man nånsin fått lära känna.

År 1998 togs vår älskade Jonas ifrån oss efter en stor kamp av cancer. Den bästa bror man kan tänka sig. Han togs ifrån sin familj, sin släkt, sina bästa vänner. Vi visste vad som skulle ske. Det fanns inget att göra längre. Sjukdomen var så stark. Jonas kämpade. Han kämpade hela tiden. Han var så duktig. Han fick gå igenom sånt som ett barn inte ska behöva gå igenom. Han låg inne på sjukhus ofta och fick starka mediciner. Vi var ofta där, mamma, pappa, Anna och jag.

Jag minns så väl den gången när Jonas och jag satt i sängen och han upptäckte att hans hår lossnade, pga dom starka medicinerna. Jag visste ju så väl att han ville ha längre hår, som en av hans kompisar hade, jag blev ledsen för Jonas skull. Men det blev inte Jonas, i stället för att bli ledsen så försökte han göra det till nåt skoj. Mamma skulle gå och hämta nånting, och när hon gick ut satt Jonas och jag och drog bort allt hår så när mamma kom tillbaka var han helt kal up huvudet. Men han skrattade, för mamma hade aldrig anat att han skulle sitta där utan hår när hon kom tillbaka.

Ingen kan någonsin förstå känslan jag känner och sorgen jag bär. Jag tänker på min fina storebror varje dag. Det gör vi alla och på något sätt har vi lyckats ta oss vidare, även om det inte varit lätt.

Man tror hela tiden att inget sånt där händer en själv. Det skulle aldrig hända att man själv eller någon närstående får cancer, dör i en olycka eller blir mördad. Men jo, det händer, tyvärr. Och känslan av att mista någon som man älskar så mycket går inte att förklara. Det gör ont. Man har sina minnen, och alla minnen blir bland det viktigaste man har.

Jag är oerhört tacksam för tiden jag fick ihop med min storebror och för alla minnen jag har. Han gjorde alla så glada. Han var så oerhört fin och älskad.

Alla barn borde få chansen att leva ett långt och lyckligt liv, men många får inte den chansen. För att dom ska kunna få den chansen måste vi människor hjälpa till så att forskningen av mediciner ska kunna bota och göra barn friska. Så ni som läser detta, hjälp till. 1 krona skulle göra stor skillnad, även om ni inte tror det, men skulle alla människor i Sverige skänka en krona till barncancerfonden så skulle det innebära ca 9 miljoner kronor.

Jag älskar min bror. Jag vet att han finns mig nära, hela tiden, oavsett vad. Och jag kommer aldrig nånsin glömma honom, han var den finaste man kan tänka sig.

 

Sockerkick

29 augusti 2010 23:34

Fyfan för cancer :/ Beklagar sorgen!

http://sockerkick.bloggplatsen.se

Emma

30 augusti 2010 09:40

Ja, det är den hemskaste sjukdom =/ Tack, snällt av dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bytte bloggnamn igen, så nu heter jag finest.se/aboutagirl   Hoppas ni går in å kikar här igen så ni ser mitt nya namn, tog nämligen bort finest.se/emmaLV.   KRAM ...

Hej! Jag har bytt blogg. Nu mer hittar ni mig på finest.se/EmmaLV .. Besök mig gärna där :) Kram...

I helgen ska jag få åka till Ullared. Ser verkligen fram emot de. Dock är det väl en värdelös helg att åka dit på då det är löning, men men.. Det är bara å gilla läget :) Nu ska jag stax till affären å handla mat. Liam är på dagis och ska hämta...

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Uppdateringen här blev ju inte bättre sen jag skaffade iphone men det är svårt att ta sig tid för att blogga när man har två små barn. Jag hoppas på att kunna uppdatera oftare nu till hösten men det får bli som det...

Har blivit helt beroende av wordfeud! Om ni har iphone eller en andriodtelefon så skaffa de. Det är skitkul! Det är alfapet. Kan ju säga att jag blir helt frustrerad emellanåt för jag kommer inte på något ord alls. Just nu spelar jag med min syrra oc...