Kanske något sent, men bättre sent än aldrig. Jag tänkte skriva om min förlossning och hur allt började. Jag hoppas att några av er kan tycka det blir en intressant läsning. :)

Det började den 21 januari på kvällen. Våran lilla bebis var beräknad den 13 januari men hade som sagt inte tittat ut än. Jag och Dennis hade varit hemma hos mina föräldrar och ätit. Jag kände mig tjock. Stor. Enorm. Jag var så oerhört trött på den där magen och bebisen sparkade super hårt. Missförstå mig inte, sparkarna är verkligen jätte mysiga och jag ville ju naturligtvis hellre känna dom än att inte känna dom. Men jag tror nog dom flesta är lite halv trötta på sin mage när man är nionde månaden och inget hellre vill än att ha sin lilla bebis i famnen i stället. Hur som helst. Hemma hos mina föräldrar började det. Värkarna kom och gick, men jag trodde bara att det var förvärkar och jag var helt säker på att få gå över till februari månad som en barnmorska sagt till mig att jag kunde få göra.

Dennis och jag åkte hem till oss runt 20.00 på kvällen. Jag var väldigt trött och ville ta det lugnt. Hemma är ju alltid skönast att vara. Jag satte mig för att kolla på Andra Avenyn medan Dennis satte sig vid tvn. Värkarna började bli allt mer intensiva och jag satt och ajjade för mig själv, men jag va fortfarande helt hundra på att detta bara var förvärkar. Jag hade ju inte värre smärta än vad jag brukar ha vid mensvärk så detta var ju ingenting om man jämför. Dennis tyckte däremot att vi skulle ringa in till förlossningen för säkerhets skull. Det tyckte inte jag. På nåt sätt kändes det pinsamt att ringa eftersom att jag var så säker på att det inte var något. Jag satt flera timmar vid datorn och skrev med lite kompisar och fortsatte ajja mig. :P Dennis kom med riskudden och la på min mage vilket kändes jätte skönt. Efter en liten stund fixade jag inte att sitta vid datorn längre utan fick gå och lägga mig i soffan. Då var klockan runt 22.00 - 23.00 tror jag. Smärtan blev värre och värre, men fortfarande så var det ju inget om man jämför med min mensvärk, så jag tog det med en klackspark, även fast att jag började få rejält ont.

Efter många om och men gick jag med på att ringa in till förlossningen och höra med dom om det var värkarna som hade satt igång. Det hade dom antagligen och dom tyckte vi skulle ta tiden på dom för att se hur tätt värkarna kom. Det gjorde vi och dom kom med 3-4 minuters mellanrum. Vilket dom ska göra. :)

Jag la mig i ett bad men det blev då mycket värre så jag fick gå upp direkt och då sa Dennis att vi skulle åka in. Så vi tog vårt "lilla" pick och pack och begav oss ner till bilen.

Vi kom fram runt halv 1 på natten och blev då inskrivna av sköterska som även kollade hur mycket jag hade öppnat mig. 5 cm. Ett tag kvar med andra ord. Hon tog hål på hinnorna så att vattnet, värkarna brukar komma igång lite mer då. Jag ville duscha. Jag stod i duschen i ca 2½ timme innan jag tröttnade och ville in till förlossningssalen. Klockan var då 03.25

Runt 4-5 tiden kommer en sköterska in och konstaterar att jag öppnat mig 8 cm. Dennis och jag känner att det nu inte kan vara lång tid kvar. Blir väldigt peppad.

Kl 05.00 gick jag omkring i en gåstol. Fram och tillbaka till lustgasen som var min sanna vänn :P

Kl 06.10 har lustgasen svikit mig och hjälper inte längre till vid värkarna. Jag ville då ha epidural.

Kl 06.55 kom en doktor in och påbörjar epiduralen.

Kl 07.00 är epiduralen lagd. Nu är det bara att vänta på att den ta bort den hemska smärtan.

Mellan 08.00 - 09.00 har jag precis lika ont som innan. Epiduralen har ej börjat hjälpa än.

Läkarna ber mig ligga på rygg, men jag kan inte. Jag har för ont. Jag måste ligga på sidan. Jag ligger och kollar på skärmen på min bebis hjärtljud som vissa stunder går nedåt jätte mycket. Jag är så rädd att våran lilla bebis ska försvinna ifrån oss.

Kl 09.25 är en doktor inne och kollar hur mycket jag öppnat mig. 4 cm. På något sätt har jag gått tillbaka igen och vi är tillbaks på ruta ett. Det tas beslut om akut kejsarsnitt då min bebis hjärtljud inte ändras. Jag ligger och gråter men Dennis säger att det inte är någon fara. Jag lyssnar på honom, även fast att jag är rädd. Jag glömmer bort all smärta och ligger bara och tänker på vår bebis. Inget får hända vår bebis.

Jag blir sövd. Får dricka nånting innan. Doktorn säger att jag ska få sova under tiden. Jag ligger och tänker på att jag ska försöka minnas vad det sista jag tänkte på var. Det är det jag minns, sen måste jag ha somnat.

Kl 09.35 plockar dom ut vår bebis. En gosse. Fullt frisk och inga svårigheter med andningen. Han hade legat i pannbjudning och på så sätt ctg-sladdarna som ska sitta på hjässan hamnat på hans panna, därav blev inte hjärtljuden som dom skulle.

Kl 10.00 är det en fotograf där som fotograferar vår gosse då pannbjudning är väldigt ovanligt.

Kl 10.30 har jag vaknat upp. Jag ligger nere på intensiven. Det är massa snälla sköterskor runt omkring mig. Jag känner på min mage och den är platt. Herregud, har jag blivit mamma? Vart är i såna fall min bebis? Vart är Dennis?

En snäll sköterska berättar att jag fick göra kejsarsnitt och att jag har blivit mamma. Jag frågar vad det blev för kön. Hon visste inte men hon gick direkt för att ringa efter min sambo och bebis. Efter ca 15 min som kändes som en evighet kom Dennis med något väldigt litet inlindad i en blå filt. Han räcker över detta lilla till mig och säger: 'Nu ska du få träffa din son Liam'. Jag började gråta. Han var så vacker. Världens finaste lilla bebis. Världens finaste varelse över huvudtaget. Jag är den lyckligaste på hela jorden.

Trots alla komplikationer så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Det är något helt magiskt att få vara med om detta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bytte bloggnamn igen, så nu heter jag finest.se/aboutagirl   Hoppas ni går in å kikar här igen så ni ser mitt nya namn, tog nämligen bort finest.se/emmaLV.   KRAM ...

Hej! Jag har bytt blogg. Nu mer hittar ni mig på finest.se/EmmaLV .. Besök mig gärna där :) Kram...

I helgen ska jag få åka till Ullared. Ser verkligen fram emot de. Dock är det väl en värdelös helg att åka dit på då det är löning, men men.. Det är bara å gilla läget :) Nu ska jag stax till affären å handla mat. Liam är på dagis och ska hämta...

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Uppdateringen här blev ju inte bättre sen jag skaffade iphone men det är svårt att ta sig tid för att blogga när man har två små barn. Jag hoppas på att kunna uppdatera oftare nu till hösten men det får bli som det...

Har blivit helt beroende av wordfeud! Om ni har iphone eller en andriodtelefon så skaffa de. Det är skitkul! Det är alfapet. Kan ju säga att jag blir helt frustrerad emellanåt för jag kommer inte på något ord alls. Just nu spelar jag med min syrra oc...