Go kväll!

Dagarna ser i stort sätt likadana ut. Liam och jag leker och busar, går ut och promenerar i flera timmar, gungar, går hem och leker och busar igen. Disk ska diskas, tvätt ska tvättas och hem ska städas. Dagarna går fort ändå på något underligt sätt. Jag älskar att umgås med Liam. Det är han som gör att dagarna går så fort, mitt älskade lilla hjärta <3

Tror dock alla föräldrar behöver ett break ibland. Det är mycket ljud och när man har hört den underbara men väldigt höga röst som säger "mama, mama, mama, mama" och "papa, papa, papa, papa" en hel dag, då behöver man ha det tyst omkring sig. Kvällarna är ljuvliga. Tysta, lugna och sköna. Jag får även min egentid när jag är iväg och gympar på måndags kvällarna. En skönt stund. Alla behöver det.

Missförstå mig inte nu, för jag fullkomligt älskar att umgås med min son. Han är mitt allt. Men visst behöver man vara ifrån alla människor på ett eller annat vis ibland? Och visst behöver man vara själv ibland?

Ikväll har jag tittat på 'Ghost  Whisperer'. Det råkar vara en av dom bästa serierna jag vet. Jag har dock inte sett alla avsnitt, men jag ska minsan köpa mig första säsong någon gång och bara uggla igenom alla avsnitt, one by one :)

Vet ni vad? - Jo, jag saknar min vän. Våra promenader, våra konversationer. Förhoppningsvis dröjer det inte lång tid förrän vi är ute och promenerar och konverserar igen.

Goda vänner växer inte på träd!

Känner mig rätt off. Blir nog till att sätta på punkt nu. PUNKT