Tänk att jag snart är tvåbarnsmamma. Det känns så långt bort på nåt vis. Det är över 1 år sedan Liam föddes och det känns så mycket närmre än att vi snart ska ha ett till barn om ca 2½ månad, för det mina vänner, det känns far, far away!

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle vara två barnsmamma innan jag fyllt 23 för bara 1 år sedan. För tre år sedan, bara strax innan jag träffade Dennis, så levde jag ett helt annat liv än nu. Jag festade fredagar och lördagar varje helg. Jag umgicks alltid med kompisar och åkte ut på roliga resor jämt. Jag lugnade ner mig ganska så snabbt när Dennis och jag blev ihop, även om jag fortfarande var ute ofta.

Nu har mitt liv ändrats drastiskt. Jag är aldrig ute längre (kanske inte så konstigt med tanke på att jag är gravid), jag trivs hemma. Jag föredrar helt klart familjelivet framför utelivet men självklart kommer det dagar då jag längtar efter att få komma ut och bara vara Emma och inte mamma för en kväll.

Sen Liam föddes har jag varit ute på fest 1 gång och sen har jag och Dennis varit ute och ätit och haft en utekväll ihop 1 gång. Det hanns inte med så mycket mer innan jag vart gravid igen.

Jag ser fram emot livet som tvåbarnsmamma. Jag vet att mitt liv kommer ändras ännu mer nu men jag ändrar mitt liv med glädje, för jag vet att det inte kommer bli sämre. Jag lever för mig det perfekta livet just nu med en underbar sambo och en underbar son. Snart får vi ytterligare en underbar varelse till familjen och jag är så lycklig!

När jag träffade Dennis så visste jag att han var den rätte för mig. Det låter jätte klyshigt, men vi hade "känt" varandra i ca 4 dagar den dagen vi blev ihop och sen dess har vi levt ihop. I sommar, den 10 juni närmare bestämt, så har vi varit ihop i 3 år och varit förlovade i 2½ år. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom.

Hoppas nu att han läser detta så han ser hur gullig jag kan vara ;)

Nu ska jag göra klart hans smörgåsar, just för att jag är så kär i honom. Han har opererat sig och är väldigt trött för tillfället så jag försöker underlätta så mycket som möjligt :) Nåja, nu ska jag fixa klart här och sen blir det sängen för min del. Imorn bitti måste jag ju upp för att ta blodprov på vårdcentralen, sen ska vi baka lite och städa eftersom att jag skippade de idag :P

Natti på er!

Plötsligt slog bara tröttheten över mig som en våg. Orkar inte göra ett handtag. Liam ligger och sover å jag ligger i soffan å ser på tre kronor. Tänkte först väcka Liam kl 13 men han får sova till 13.30 idag istället så får det bli nattning mellan 19.30 och 20.00 idag. Känner att jag måste vila lite till för att orka resten av dagen. Helt plötsligt kom jag på massor av saker som jag borde göra. Ringa massa samtal, fixa massa papper, skicka iväg lite brev och så är det blodprovet också men har bestämt mig för att ta det imorn :) Städning står ju ganska högt upp på listan också men det ska Liam och jag ta ihop sen. Han älskar ju att dammsuga :P

Är lite arg på ab-bostäder. Dom skulle ju komma nån gång i mars/april och tapetsera om lite här hemma. Förra veckan började vi undra vart dom hade tagit vägen så Dennis ringde för att kolla läget och vet ni vad för svar han får? Jo, "Målaren har redan målat klart i de området och finns inte längre kvar där. Vi måste ha missat er!". Jahaa, men det menar du inte? Gud så lyckat att ni missat oss. Rummet som Liam ska ha har stått tomt pga att dom skulle komma och tapetsera så snart och nu har dom missat oss. Även det andra sovrummet skulle tapetseras. Dock känner både jag och Dennis att Liams rum är prio 1 nu. Det måste ju bli klart tills bebisen i magen tittat ut.

Jag längtar tills jag och Dennis bestämmer oss för att köpa hus. Om 2 år har vi pratat om att ta tag i de. Just nu är det så svårt att veta hur mycket plats, hur många rum och hur mycket yta vi behöver. Dessutom är vi väl kanske inte helt överrens om vart vi ska bo :P

Nåja, 20 minuters vila kvar så nu ska jag ta vara på den tiden.

På fredag gör jag min sista jobbdag för detta året. Jag ångrar inte för fem öre att jag ansökte om semester och föräldrapenning för Liam innan havandeskapspenningen som egentligen börjar den 28 maj. Jobbet tär verkligen på mig. Igår var jag nära till tårarna hela dagen. Inte för att jag var ledsen utan för att jag var så trött. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade sovit jätte dåligt på natten och så skulle jag upp strax efter halv 6 igår. Runt kvart över 6 skulle jag gå in och väcka min lilla skrutt men då kom han gåendes mot dörren precis när jag öppnade den. Det var skönt att slippa väcka honom för jag tycker så synd om honom att behöva gå upp sådär tidigt.

Runt halv 7 kom min mormor och hämtade Liam och vid kvart i 7 cyklade jag iväg till jobbet. Jag jobbade till kl 15.45 igår och efter det tog jag en kort vänta på stan och köpte ny mascara eftersom klantiga jag slarvat bort min. Sen gick jag och mötte Lisa för vi skulle gå på apt-mötet ihop som började kl 16.30 Kl 18.30 var mötet slut men man stannar ju alltid kvar och pratar med cheferna eller personal så strax efter 19 var jag hemma hos mina föräldrar för att hämta Liam. Dom hade hämtat honom hos mormor och morfar så jag skulle slippa åka ut till majåker å göra det. Som tur var så ringde Dennis när jag var hos mamma och pappa så han kom och hämtade oss. Vid halv 8 var vi äntligen hemma och jag har nog aldrig njutit så mycket över att en dag varit över.

Oj, så rörigt detta inlägget blev :p Var bara tvungen å skriva av mig.

Idag ska jag och min lilla skatt bara ta det lugnt. Måste posta in min havandeskapspenning idag så att jag får pengar för det sen. Sen borde jag gå och ta blodpov idag men jag vet inte om jag orkar. Vi får se. Annars gör jag det imorn eller på torsdag.

Jag fick sova ut idag iaf. Låg kvar i sängen ända tills kl 9. Det var så skönt. Har världens underbaraste lille son. Han är helt perfekt.

Nu ska jag busa lite med min knoe. Hejdå så länge!